vägskäl
Jag har kommit till ett vägskäl... Om två månader har jag kommit till slutet av vägskälet och en ny riktning i livet börjar. Oavsett vilken riktning det blir, så kommer jag under dessa två månaderna, bara ta hand om mig själv, göra saker som jag vill, och inte tänka så mycket, känslan får komma av sig själv. Vilket känsla?? Jag vet inte... men jag kommer nog komma fram till det... Jag ska jobba med mig själv, innifrån och ut. Det är dax att gamla Carro kommer tillbaka, och så ska det bli. Jag ska bli jag igen, den glada, goa, possitiva, lyckliga Carro som alla så berömde mig för förr. Det är skrämmande när man tappar sig själv på vägen, hur kan det gå till egentligen? Men jag har verkligen tappat mig själv, den jag egentligen är.
Jag är en känslomänniska, och har väldigt lätt för att visa känslor. Det är svårt när dom i närheten inte är så.. det är svårt för mig att se hur man kan visa känslor, när man inte VISAR dom.
Jag behöver att mina nära och kära visar känslor, är dom arga... bli arg, skrik, gråt i frustration, är du lycklig... skrik ut det och visa hela världen att du är den lyckligaste på jorden.
Det är ju bara så underbart när man kan göra så. Varför stänga in alla känslor, det är ju en sådan befrielse när man får göra utlopp för sina känslor.
Jag ska bli så igen... Det var Carro förr... gamla Carro ska bli nya Carro. Och det är det jag ska försöka att jobba på dessa 2 månader, och jag ska ta all hjälp jag kan få.
Jobbar vi med oss själva, så tror jag att allt kan gå väl. Men man kan ju inse ett och annat under tiden som man inte räknat med, det är jag rädd för. Men det får bli nästa problem, just nu är det mitt liv som gäller och det är dax för mig att ta min gamla plats.
Detta är nog rörigt i era öron, men jag måste skriva ner detta, så att jag kan blicka tillbaka och bli peppad på nytt.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Har precis kommit hem från staden... shoppat har jag gjort, och jag är så nöjd med allt nytt. Visst e det underbart att gå och lulla för sig själv bland alla fina saker.. jag älskar det, man glömmer allt annat och man går bara och njuter av att vara själv en stund och gå i sin egen lilla värld i sitt eget tempo.
Men nu är jag hemma igen... vardagen flög på mig... dax att packa.
~Amor vincit omnia et nos cedamus amori~
